6 saker och 1 teater

Hej, vi har precis lämnat oktober bakom oss och tagit klivet in i november. För min egen del hade vi gärna kunnat mysa runt i oktober ett tag till, känns som hösten bara rusar förbi. Exakt den 2a november förra året hoppade jag peppad på noventtåget och tog fram första julpyntet, men i år känner jag mig inte riktigt där. Jag är sedan mer än en vecka tillbaka förkyld med hosta och annat mindre trevligt, och visst kan det vara en bidragande faktor. Men jag vill ogärna tvinga fram känslor, det blir så krystat och oäkta.

Känner i allmänhet att livet står lite stilla just nu, men det beror som sagt på årstiden också. Jag lever i symbios med naturen, när den frodas, då frodas jag. Så är det bara. Det tar ett tag att vänja sig vid årstidernas alla skiften, och just nu laddar jag för fullt för att klara av en lång och mörk vinter. Eller snarare, en slags urladdning för att harmoniskt, lugnt och accepterat ta sig igenom de kalla månaderna.

Men det ska ju inte betyda att man handfallen lägger sig platt och ger upp på livet, såklart. Med det sagt, här kommer en radda med personliga saker som lyft och lyfter mig en grå tid som denna.

Ja ja. Jag vet att ni är så trötta på att se denna tavla 😉 Men för mig är den ett bevis på att jag klarar av att slutföra sånt jag tagit mig an. Vilket inte var helt självklart för ett par år sedan. Med deppiga perioder och pmds var man liksom som två olika personer, ena stunden glad och taggad, i andra osjälvsäker och dränerad. När den andra utgör majoriteten av ens humör, då blir det inte mycket slutfört, för man förstår liksom inte vitsen med det. Så hurra för mig, som gjort klart en tavla! Nu vill jag ge mig på en i större format.

Rutiner för träning och återhämtning. På hösten faller det sig så naturligt att träna, kanske är det instinktivt för vi vet att tiden framöver kan vara bitvis jobbig. Men också för att vi har mer tid (till skillnad från sommaren när allt ska hända precis samtidigt), och det är skönt att använda den till något som är hälsofrämjande. Jag har löpt på somrarna sedan vi flyttade hit, men jag tror det är först denna sommar som jag verkligen hittat den. Har löpt längre rundor på milen och känslan är otrolig. Får ett helt galet endorfinpåslag som gör att det känns som om jag skulle kunna ta över världen. Dessvärre har jag också fått problem med knäna, vilket jag haft sedan ung ålder. Styrketräning ligger mig också varmt om hjärtat, så för att hinna med kör jag nu några pass i veckan på hemmaplan. Ett måste om jag vill kunna fortsätta löpa. Tar mig också tid för återhämtning – några minuter där jag fokuserar på andningen. Marmorbiten på bilden hittade jag när vi grävde ut för häckplanteringen i trädgården. Funkar fint med några droppar eterisk olja på, tycker om att blanda lavendel och frankincense. Mmm.

Jag stod i en provhytt och testade underkläder när expiditen kom med en bh i färgen morrocan blue, som jag aldrig hade valt själv. Men när jag fick på mig den var det som om min hy liksom lyste, kände bara wow, vad är det som händer. Efter det har begrundat det här med att alla har en egen säsong med färger vi passar bäst i. Utan att egentligen gjort någon större efterforskning så har jag trott att jag är en ”autumn”, för att jag har en gul ton i huden. Men så har jag forskat lite mer och förstått att jag är en ”dark winter”, jag har en kall underton och till skillnad från autumns så passar de bäst i kalla toner. Som tur är så har jag flest sådana färger i garderober. Tycker sånt här är så roligt, att med små medel kunna boosta sin look bara genom att ha lite extra koll på vad man faktiskt passar i. Min förlovningsring är i gulaste 24 karats guld, och nu funderar jag på om inte vigselringen ska få vara i vitguld?

Beställde två blivande matchakoppar från Yonobi Studio, drejade av Makoto Saito. Tycker hans alster är så vackra, formerna, särskilt de som är pudrigt pastelliga. Men ja, såklart, beställde även matcha. Här är min allra första hemmagjorda matchalatte, mums. Lite lagom småtöntigt sådär, men tar med mig den in i de kalla månaderna.

Försöker pressa på för att bli klara med ett av rummen på övervåningen. Just nu saknas lite lister, färg och renovering av innanfönster. Jag tror på att man ska följa sin intuition, och just nu säger den mig att jag behöver ett eget space i huset, dit jag kan gå och vara helt ensam, för att måla, knåpa med ideér och arbeta, eller bara gömma mig ett tag. Jag har ingen direkt arbetsplats att åka till, och att vara hemma med barn blir väldigt påtagligt – jag är aldrig ensam. Känner mig pepp på att få det färdigt, och det är en bra sak.

Glad i våran nya kökslampa från Louis Poulsen. Nu ska den bara kopplas in också. Absolut ingenting går fort hemma hos oss just nu, man kämpar på liksom. Men utan att stressa.

Helgen som just passerade skulle vi haft barnvakt, ett bord på Leijontornet och biljetter till föreställningen ”Härlig är jorden” som går på kulturhuset i Stockholm, det hade varit ett väkommet bryt. Ibland blir det inte som man tänkt sig men jag hänger inte läpp, vi får ta det senare helt enkelt.

Det var allt just nu. Här ska det ätas lunch, kram på er!